Rätten till en toalett

I fredags firade jag releasen av min bok Queera minnen. Essäer om tystnad, längtan och motstånd på Lappviken. Det var en fin fest – varm, intim, hjärtlig. Klockan 23 packade vi ihop och lämnade Lappviken. När vi närmade oss porten såg vi hur en bil stannade just utanför porten och en man klev ut, vek av en bit mot hundarnas rastplats, urinerade och gick tillbaka till bilen.

Platsen mannen urinerade på var välvald och använd av många andra. Samma plats föreslås även för en allmän, hinderfri toalett i den pågående röstningen för de projekt som ska genomföras inom ramen för Helsingfors deltagande budgetering. Förslaget är ett av de två förslag gällande Lappviken som lämnades in och det enda som gick vidare till röstning. Det andra förslaget, som handlade om att förbättra tillgängligheten på parkområdet, stupade på startsträckan eftersom staden inte vill göra några omfattande åtgärder på området innan beslutet gällande områdets framtid är taget. Men förslaget om en tillgänglig toalett just utanför Lappvikens parkområde gick vidare. Platsen för toaletten är med tanke på besökare optimal – den befinner sig längs den centrala cykel- och promenadleden mellan Kampen, Sandudd och Gräsviken och i korsningen mellan Lappviken, de olika gravgårdarna och hundarnas rastplats.

Utan toalett, inget nöje

Under de senaste två åren då coronan begränsat stadsbornas livsutrymme och då Lappvikens sjukhus har varit extra mycket i media, har också parkens popularitet ökat. Varje dag har hundratals, ibland tusentals besökare flockats i Lappvikens park – på dagarna dagisgrupper, skolklasser, familjer, pensionärer och rekreationsdagar för arbetsplatser, på eftermiddagarna och kvällarna olika hobbygrupper, picknickande vuxna samt festande ungdomar. Under årens lopp har hundratals olika evenemang, konserter och parkfester arrangerats på Lappviken som lockat nya besökare i olika åldrar. Det har varit glädjande att se hur viktig Lappvikens park varit för så många, men samtidigt har de gångna två åren också visat att området saknar den infra som krävs för att ta emot den mängd människor som nu rör sig på området.

Med tanken på parken som ett rekreationsområde är en av de största bristerna på området avsaknaden av en toalett i parken, som kunde användas fritt dygnet runt. De enda toaletter som finns i Lappviken med omnejd, hittas inne i de gamla sjukhusbyggnaderna som hyrs Lappvikens källa och Tilajakamo, och de är endast öppna under dagtid. Avsaknaden av en toalett på området innebär att stadens parkarbetare (Stara) får inleda varje lördag och söndag med att städa upp i parken där varje buskage, varje avsides hörn och gömsle har tjänat som extra toaletter med högar av papper och avföring.

En toalett är ju inte speciellt mediasexig och inte något man egentligen skulle behöva ha med i en deltagande budgetering. Helst skulle man ju vilja rösta för en guldkant i vardagen, något lite extra, något utöver det vanliga! Möjligheten att använda en toalett är ett grundläggande behov och kan vi inte besöka en toalett, har vi också svårt att njuta av olika roliga evenemang, kultur eller sammankomster av olika slag. Toalettlösheten inverkar även på parkens snygghet och omsorgen av den kräver större resurser.

Vi behöver en toalett till Lappviken och det här är din möjlighet att påverka! Hjälp oss att göra de kommande picknicksomrarna på Lappviken behagliga och stöd en hållbar använding av parken. Rösta för att alla ska ha en tillgänglig toalett att besöka när nöden infinner sig.

Lapinlahti elävänä kulttuuriperintönä // Lappviken – ett levande kulturarv

Mistä puhutaan kun puhutaan Lapinlahden sairaala-alueen kulttuuriperinnöstä? Tästä keskustellaan Maija Kerkon ja minun yhteistyössä Pro Lapinlahti mielenterveysseuran kanssa järjestämässä iltapäiväseminaarissa 10.2. klo 14-16. Tulkaa kuuntelemaan ja keskustelemaan! // Vad avses då man pratar om Lappvikens sjukhusområdes kulturarv? Det är temat för seminariet som jag och Maija Kerko arrangerar i samarbete med Pro Lapinlahti mielenterveysseura 10.2 kl. 14-16. Kom och lyssna och diskutera!

[Skrolla ner för text på svenska]

Lapinlahti elävänä kulttuuriperintönä 

Lapinlahden sairaalan auditorio, Lapinlahdenpolku 8

Maanantai 10.2.2020, klo 14-16 (kahvitarjoilu 16-16.30)

Lapinlahden entisen sairaala-alueen tulevaisuudesta ollaan näinä viikkoina tekemässä kauaskantoisia päätöksiä. Seminaarissa käsittelemme Lapinlahden ajassa muuttuvia kulttuuriperintöarvoja arkkitehtuurin, maisema-arkkitehtuurin, kaupunkiympäristön, psykiatrian sekä kansalaisten osallisuuden ja kansalaisliikkeen historian näkökulmista.  

Kysymme, mikä tekee Lapinlahden kulttuuriperinnön ainutlaatuiseksi? Minkälainen tulevaisuuden toiminta säilyttäisi kulttuuriympäristön arvoja parhaiten ja jättäisi paikan edelleen kaupunkilaisille merkitykselliseksi? Miten alueen arvot huomioidaan, jos lisärakentamista sairaalapuistoon sallitaan? 

C. L. Engelin suunnittelemassa sairaalassa lähes 170 vuotta jatkunut sairaalatoiminta on kehittänyt alueesta kulttuurihistorialtaan ja kasvillisuudeltaan ainutlaatuisen. Sen myötä paikan rakennuksissa on säilynyt niiden historiallinen kerroksisuus ja puistossa on yhä nähtävissä monien lääkäri- ja potilassukupolvien jäljet. 

Seminaarin alussa maisema-arkkitehti Gretel Hemgård, arkkitehti ja tiimipäällikkö Matti Kaijansinkko ja kehitysjohtaja (MIELI Suomen Mielenterveys ry) Kristian Wahlbeck esittävät aihetta pohjustavat puheenvuorot, jonka jälkeen seuraa paneelikeskustelu. Keskusteluun osallistuvat ympäristöneuvos Jukka-Pekka Flander, alueen asiantuntija Maija Kerko, dosentti Pauliina Latvala-Harvilahti ja arkkitehti Tapani Mustonen. Paneelin vetäjänä toimii tietokirjailija Rita Paqvalén.

Seminaari on suomenkielinen, mutta kysymyksiä voi esittää myös ruotsiksi ja englanniksi. Seminaarin jälkeen on kahvitarjoilu Kahvila Lähteessä. Tilaisuus on maksuton.

Saavutettavuus

Lapinlahden sairaalassa on paljon kynnyksiä ja portaita, mutta Lapinlahden auditorioon on esteetön kulku (luiska) Ruohonlahden puoleisen siiven sivuoven kautta. Alakerrassa on esteetön wc ja avustavat koirat ovat tervetulleita. Tilassa ei ole induktiosilmukkaa. Tietoa saavutettavuudesta: Rita Paqvalen (040-7413363)

Kuva:  Lapinlahden sairaala, Lapinniemi. Taustalla ylhäällä saaret: Sulhanen ja Morsian, Pikku Pässi ja Iso Pässi. Kuvaaja: Roos, R. (1930-1939). Helsingin kaupunginmuseo (CC BY 4.0).

PÅ SVENSKA:

Lappviken – ett levande kulturarv

Lappvikens sjukhus, auditoriet, Lappviksstigen 8

Måndagen 10.2.2020, kl. 14-16 (kaffe 16-16.30)

Under de närmaste veckorna fattas beslut gällande framtiden för Lappvikens gamla sjukhusområde som kommer att få långtgående verkningar. I seminariet granskar vi Lappvikens kulturmiljö, dess historia och kulturhistoriska värde ur arkitekturens, landskapsarkitekturens, stadsmiljöns, psykiatrins samt medborgardeltagandets och -rörelsens perspektiv.

Vi frågar: Vad är det som gör Lappvikens kulturarv så unikt?  Vilken slags framtida verksamhet skulle bevara områdets kulturhistoriska värde bäst och kulturmiljön som en betydelsefull plats för stadsborna? Hur kan områdets kulturarv beaktas om tillbyggnader tillåts på området?

Sjukhusverksamheten, som pågick i nästan 170 år i det av C. L. Engel ritade sjukhuset, har gjort området kulturhistoriskt och vegetationsmässigt enastående. Genom den har de historiska avlagringarna bevarats väl i byggnaderna och i parken kan man ännu se spåren av olika generationer av läkare och patienter.

Seminariet inleds med korta introduktioner till temat som hålls av landskapsarkitekt Gretel Hemgård, arkitekt och teamledare Matti Kaijansinkko och utvecklingsdirektör (MIELI Psykisk Hälsa Finland rf) Kristian Wahlbeck. Efter de introducerande presentationerna följer en paneldiskussion. I den deltar miljöråd Jukka-Pekka Flander, sakkunnig på området Maija Kerko, docent Pauliina Latvala-Harvilahti och arkitekt Tapani Mustonen. Panelen leds av fackboksförfattare Rita Paqvalén.

Seminariet går på finska, men frågor kan ställas även på svenska och engelska. Efter seminariet serveras kaffe i Lappvikens café (Kahvila Lähde). Evenemaget är gratis.

Tillgänglighet

Lappvikens sjukhus har en hel del trösklar och trappor, men genom sidodörren i sjukhusets flygel mot Gräsviken finns en hinderfri ingång (ramper) till auditoriet. I bottenvåningen finns en tillgänglig toalett och assisterande hundar är välkomna. Auditoriet saknar induktionsslinga. Mer info om tillgängligheten: Rita Paqvalen (040-7413363)

Bild: Lappvikens sjukhus, Lappudden. Foto: Roos, R. (1930-1939). Helsingfors stadsmuseum (CC BY 4.0).

Kulturarv till salu?

uppdaterad 22.1.2020

Under den närmaste tiden kommer juryn för Lappvikens idétävling att sammankallas för att ta del av tävlingsbidraget Lapinlahden kevät – det enda bidrag som återstår, då finansiären Y-säätiö drog tillbaka Lapinlahti 360, det förslag som bygger på de nuvarande hyresgästernas verksamhet. Oberoende av vad juryn kommer fram till, fattas det slutliga beslutet av stadens politiker.

Nu är det viktigt att påminna alla parter om vilka kriterier som gäller för tävlingen, den aktuella detaljplanen för området samt om områdets unika kulturhistoriska värde som inte enbart omfattar sjukhusets väggar, utan även parkområdet och en verksamhet som bygger på områdets vårdhistoria. I dagens ledare i Helsingin Sanomat (21.1.2020) konstateras bland annat att:

“Kilpailun periaatteissa määrätään, että puisto jää kaupunkilaisille avoimeksi ­tilaksi. Ideakilpailun arviointiryhmän lausunto on laajempi ja tiukempi: jatkoon valitut ehdotukset toteuttivat parhaiten Helsingin kaupungin tavoitteet ­ pitää tiloja kaupunkilaisille avoimina.

Poliitikkojen on syytä pitää jälkimmäisestä ehdosta kiinni sen ankarimmassa muodossa. Esimerkiksi julkisuudessa esitetty ajatus hotellista on huono. Ei ole soveliasta sulkea perinteikästä arvokiinteistöä, Lapinlahden sairaalaa, sen nykyisiltä omistajilta, kaupunkilaisilta.”

Det räcker alltså inte enbart med att låta parken vara öppen för allmänheten, utan tävlingskriterierna förutsätter att verksamheten inom byggnaden även i fortsättningen är öppen för stadsborna. Helsingin Sanomats ledarskribent påminner om att tävlingen handlar om vår gemensamma egendom, om en byggd kulturmiljö som är viktig för oss stadsbor och som vi även i fortsättningen bör få ta del av samt om att olika kommersiella verksamheter, såsom hotell, strider mot denna grundtanke.

För att sjukhusbyggnaderna och den omgivande parken även i framtiden ska vara öppna för allmänheten måste verksamheten ha möjligast låg tröskel och vara öppen för olika former av deltagande och samarbeten. Den måste vara inkluderande, billig och helst gratis, och mångsidig. Och den bör bygga på platsens historia samt anknyta till mental hälsa och kultur. Den verksamhet som de nuvarande aktörerna, med hjälp av hundratals frivilliga stadsbor, har skapat är unik, den bygger på delaktighet och är ett praktexempel på den typ av deltagande som stadens delaktighetsstrategi efterlyser.

Just nu kan en konkret tröskel för deltagande vara sjukhusbyggnadernas fysiska miljö, som fortfarande är otillgänglig för till exempel en användare av rullstol. Förbättrandet av byggnadernas tillgänglighet är därför i mitt tycke det största akuta utvecklingsbehovet av området, i övrigt har de nuvarande aktörerna förvandlat området till en oas för alla stadsbor.

Foto R Roos, 1930-1939. Helsingfors stadsmuseum. CC BY 4.0 -lisens.

Den problematiska tävlingen

Den pågående tävlingen är på många sätt problematisk och den strider mot stadens strategi för öppenhet och delaktighet samt mot detaljplanen för området.

När det gäller ett så kulturhistoriskt viktigt område, vars framtid dessutom engagerat stadsborna i trettio år, är det ytterst problematiskt att staden valt att inte öppna tävlingsbidragen för allmänheten (såsom varit gällande för arkitekturtävlingar, senast t.ex. Odet eller Nationalmuseets tillbyggnad). Det enda vi fått ta del av är ytliga beskrivningar av bidragen i Kerrokantasi -tjänsten, så ytliga att många av svaren i tjänsten snarare kommenterar det faktum att man inte egentligen kan ta ställning på basen av den knappa informationen än bidragen i sig.

Att idétävlingen enbart handlar om byggnaderna strider också mot detaljplanen i vilken parken, byggnaderna och verksamheterna ses som en odelbar helhet. I detaljplanen för området som godkändes år 2012 står bevarandet av helheten i fokus och i den läggs tyngdpunkten på områdets kulturhistoriskt unika värde. I planen föreslås att parken ska fredas som ”ett område för lugna besök och samvaro” samt att sjukhusbyggnaderna ska hysa verksamheter som motsvarar husets ursprungliga funktioner, som till exempel terapi- samt caféverksamhet och andra verksamheter för allmänheten ”som är lämpliga för byggnadernas historiska karaktär” (min övers.). Att idétävlingen dessutom inkluderar rätt omfattande byggrätter – antagligen för att locka investerare inom byggbranschen – visar att staden inte överhuvudtaget bryr sig om parkens kulturhistoriska värden.

Parken, byggnaderna och verksamheten i dem är således kulturhistoriskt unika som helhet. Huvudbyggnaden och en del av de övriga byggnaderna är skyddade genom lagen om skyddandet av byggnadsarvet och det omgivande parkområdet hör till förteckningen över byggda kulturmiljöer av riksintresse. Även om verksamheten i sig inte skyddas i lag, är det nu upp till medlemmarna i juryn liksom även stadens beslutsfattare att garantera att besluten beaktar områdets kulturhistoriska och vårdhistoriska värden (såsom detaljplanen föreskriver) samt även idétävlingens krav på verksamheter som är öppna för alla. Beslutsfattarna bör även se till att stadsborna senast nu får en verklig möjlighet att ta del av och delta i beslutsprocessen om framtiden för denna unika kulturmiljö. Vi har helt enkelt inte råd att sälja ut denna unika miljö.