Lapinlahti elävänä kulttuuriperintönä // Lappviken – ett levande kulturarv

Mistä puhutaan kun puhutaan Lapinlahden sairaala-alueen kulttuuriperinnöstä? Tästä keskustellaan Maija Kerkon ja minun yhteistyössä Pro Lapinlahti mielenterveysseuran kanssa järjestämässä iltapäiväseminaarissa 10.2. klo 14-16. Tulkaa kuuntelemaan ja keskustelemaan! // Vad avses då man pratar om Lappvikens sjukhusområdes kulturarv? Det är temat för seminariet som jag och Maija Kerko arrangerar i samarbete med Pro Lapinlahti mielenterveysseura 10.2 kl. 14-16. Kom och lyssna och diskutera!

[Skrolla ner för text på svenska]

Lapinlahti elävänä kulttuuriperintönä 

Lapinlahden sairaalan auditorio, Lapinlahdenpolku 8

Maanantai 10.2.2020, klo 14-16 (kahvitarjoilu 16-16.30)

Lapinlahden entisen sairaala-alueen tulevaisuudesta ollaan näinä viikkoina tekemässä kauaskantoisia päätöksiä. Seminaarissa käsittelemme Lapinlahden ajassa muuttuvia kulttuuriperintöarvoja arkkitehtuurin, maisema-arkkitehtuurin, kaupunkiympäristön, psykiatrian sekä kansalaisten osallisuuden ja kansalaisliikkeen historian näkökulmista.  

Kysymme, mikä tekee Lapinlahden kulttuuriperinnön ainutlaatuiseksi? Minkälainen tulevaisuuden toiminta säilyttäisi kulttuuriympäristön arvoja parhaiten ja jättäisi paikan edelleen kaupunkilaisille merkitykselliseksi? Miten alueen arvot huomioidaan, jos lisärakentamista sairaalapuistoon sallitaan? 

C. L. Engelin suunnittelemassa sairaalassa lähes 170 vuotta jatkunut sairaalatoiminta on kehittänyt alueesta kulttuurihistorialtaan ja kasvillisuudeltaan ainutlaatuisen. Sen myötä paikan rakennuksissa on säilynyt niiden historiallinen kerroksisuus ja puistossa on yhä nähtävissä monien lääkäri- ja potilassukupolvien jäljet. 

Seminaarin alussa maisema-arkkitehti Gretel Hemgård, arkkitehti ja tiimipäällikkö Matti Kaijansinkko ja kehitysjohtaja (MIELI Suomen Mielenterveys ry) Kristian Wahlbeck esittävät aihetta pohjustavat puheenvuorot, jonka jälkeen seuraa paneelikeskustelu. Keskusteluun osallistuvat ympäristöneuvos Jukka-Pekka Flander, alueen asiantuntija Maija Kerko, dosentti Pauliina Latvala-Harvilahti ja arkkitehti Tapani Mustonen. Paneelin vetäjänä toimii tietokirjailija Rita Paqvalén.

Seminaari on suomenkielinen, mutta kysymyksiä voi esittää myös ruotsiksi ja englanniksi. Seminaarin jälkeen on kahvitarjoilu Kahvila Lähteessä. Tilaisuus on maksuton.

Saavutettavuus

Lapinlahden sairaalassa on paljon kynnyksiä ja portaita, mutta Lapinlahden auditorioon on esteetön kulku (luiska) Ruohonlahden puoleisen siiven sivuoven kautta. Alakerrassa on esteetön wc ja avustavat koirat ovat tervetulleita. Tilassa ei ole induktiosilmukkaa. Tietoa saavutettavuudesta: Rita Paqvalen (040-7413363)

Kuva:  Lapinlahden sairaala, Lapinniemi. Taustalla ylhäällä saaret: Sulhanen ja Morsian, Pikku Pässi ja Iso Pässi. Kuvaaja: Roos, R. (1930-1939). Helsingin kaupunginmuseo (CC BY 4.0).

PÅ SVENSKA:

Lappviken – ett levande kulturarv

Lappvikens sjukhus, auditoriet, Lappviksstigen 8

Måndagen 10.2.2020, kl. 14-16 (kaffe 16-16.30)

Under de närmaste veckorna fattas beslut gällande framtiden för Lappvikens gamla sjukhusområde som kommer att få långtgående verkningar. I seminariet granskar vi Lappvikens kulturmiljö, dess historia och kulturhistoriska värde ur arkitekturens, landskapsarkitekturens, stadsmiljöns, psykiatrins samt medborgardeltagandets och -rörelsens perspektiv.

Vi frågar: Vad är det som gör Lappvikens kulturarv så unikt?  Vilken slags framtida verksamhet skulle bevara områdets kulturhistoriska värde bäst och kulturmiljön som en betydelsefull plats för stadsborna? Hur kan områdets kulturarv beaktas om tillbyggnader tillåts på området?

Sjukhusverksamheten, som pågick i nästan 170 år i det av C. L. Engel ritade sjukhuset, har gjort området kulturhistoriskt och vegetationsmässigt enastående. Genom den har de historiska avlagringarna bevarats väl i byggnaderna och i parken kan man ännu se spåren av olika generationer av läkare och patienter.

Seminariet inleds med korta introduktioner till temat som hålls av landskapsarkitekt Gretel Hemgård, arkitekt och teamledare Matti Kaijansinkko och utvecklingsdirektör (MIELI Psykisk Hälsa Finland rf) Kristian Wahlbeck. Efter de introducerande presentationerna följer en paneldiskussion. I den deltar miljöråd Jukka-Pekka Flander, sakkunnig på området Maija Kerko, docent Pauliina Latvala-Harvilahti och arkitekt Tapani Mustonen. Panelen leds av fackboksförfattare Rita Paqvalén.

Seminariet går på finska, men frågor kan ställas även på svenska och engelska. Efter seminariet serveras kaffe i Lappvikens café (Kahvila Lähde). Evenemaget är gratis.

Tillgänglighet

Lappvikens sjukhus har en hel del trösklar och trappor, men genom sidodörren i sjukhusets flygel mot Gräsviken finns en hinderfri ingång (ramper) till auditoriet. I bottenvåningen finns en tillgänglig toalett och assisterande hundar är välkomna. Auditoriet saknar induktionsslinga. Mer info om tillgängligheten: Rita Paqvalen (040-7413363)

Bild: Lappvikens sjukhus, Lappudden. Foto: Roos, R. (1930-1939). Helsingfors stadsmuseum (CC BY 4.0).

Kulturarv till salu?

uppdaterad 22.1.2020

Under den närmaste tiden kommer juryn för Lappvikens idétävling att sammankallas för att ta del av tävlingsbidraget Lapinlahden kevät – det enda bidrag som återstår, då finansiären Y-säätiö drog tillbaka Lapinlahti 360, det förslag som bygger på de nuvarande hyresgästernas verksamhet. Oberoende av vad juryn kommer fram till, fattas det slutliga beslutet av stadens politiker.

Nu är det viktigt att påminna alla parter om vilka kriterier som gäller för tävlingen, den aktuella detaljplanen för området samt om områdets unika kulturhistoriska värde som inte enbart omfattar sjukhusets väggar, utan även parkområdet och en verksamhet som bygger på områdets vårdhistoria. I dagens ledare i Helsingin Sanomat (21.1.2020) konstateras bland annat att:

“Kilpailun periaatteissa määrätään, että puisto jää kaupunkilaisille avoimeksi ­tilaksi. Ideakilpailun arviointiryhmän lausunto on laajempi ja tiukempi: jatkoon valitut ehdotukset toteuttivat parhaiten Helsingin kaupungin tavoitteet ­ pitää tiloja kaupunkilaisille avoimina.

Poliitikkojen on syytä pitää jälkimmäisestä ehdosta kiinni sen ankarimmassa muodossa. Esimerkiksi julkisuudessa esitetty ajatus hotellista on huono. Ei ole soveliasta sulkea perinteikästä arvokiinteistöä, Lapinlahden sairaalaa, sen nykyisiltä omistajilta, kaupunkilaisilta.”

Det räcker alltså inte enbart med att låta parken vara öppen för allmänheten, utan tävlingskriterierna förutsätter att verksamheten inom byggnaden även i fortsättningen är öppen för stadsborna. Helsingin Sanomats ledarskribent påminner om att tävlingen handlar om vår gemensamma egendom, om en byggd kulturmiljö som är viktig för oss stadsbor och som vi även i fortsättningen bör få ta del av samt om att olika kommersiella verksamheter, såsom hotell, strider mot denna grundtanke.

För att sjukhusbyggnaderna och den omgivande parken även i framtiden ska vara öppna för allmänheten måste verksamheten ha möjligast låg tröskel och vara öppen för olika former av deltagande och samarbeten. Den måste vara inkluderande, billig och helst gratis, och mångsidig. Och den bör bygga på platsens historia samt anknyta till mental hälsa och kultur. Den verksamhet som de nuvarande aktörerna, med hjälp av hundratals frivilliga stadsbor, har skapat är unik, den bygger på delaktighet och är ett praktexempel på den typ av deltagande som stadens delaktighetsstrategi efterlyser.

Just nu kan en konkret tröskel för deltagande vara sjukhusbyggnadernas fysiska miljö, som fortfarande är otillgänglig för till exempel en användare av rullstol. Förbättrandet av byggnadernas tillgänglighet är därför i mitt tycke det största akuta utvecklingsbehovet av området, i övrigt har de nuvarande aktörerna förvandlat området till en oas för alla stadsbor.

Foto R Roos, 1930-1939. Helsingfors stadsmuseum. CC BY 4.0 -lisens.

Den problematiska tävlingen

Den pågående tävlingen är på många sätt problematisk och den strider mot stadens strategi för öppenhet och delaktighet samt mot detaljplanen för området.

När det gäller ett så kulturhistoriskt viktigt område, vars framtid dessutom engagerat stadsborna i trettio år, är det ytterst problematiskt att staden valt att inte öppna tävlingsbidragen för allmänheten (såsom varit gällande för arkitekturtävlingar, senast t.ex. Odet eller Nationalmuseets tillbyggnad). Det enda vi fått ta del av är ytliga beskrivningar av bidragen i Kerrokantasi -tjänsten, så ytliga att många av svaren i tjänsten snarare kommenterar det faktum att man inte egentligen kan ta ställning på basen av den knappa informationen än bidragen i sig.

Att idétävlingen enbart handlar om byggnaderna strider också mot detaljplanen i vilken parken, byggnaderna och verksamheterna ses som en odelbar helhet. I detaljplanen för området som godkändes år 2012 står bevarandet av helheten i fokus och i den läggs tyngdpunkten på områdets kulturhistoriskt unika värde. I planen föreslås att parken ska fredas som ”ett område för lugna besök och samvaro” samt att sjukhusbyggnaderna ska hysa verksamheter som motsvarar husets ursprungliga funktioner, som till exempel terapi- samt caféverksamhet och andra verksamheter för allmänheten ”som är lämpliga för byggnadernas historiska karaktär” (min övers.). Att idétävlingen dessutom inkluderar rätt omfattande byggrätter – antagligen för att locka investerare inom byggbranschen – visar att staden inte överhuvudtaget bryr sig om parkens kulturhistoriska värden.

Parken, byggnaderna och verksamheten i dem är således kulturhistoriskt unika som helhet. Huvudbyggnaden och en del av de övriga byggnaderna är skyddade genom lagen om skyddandet av byggnadsarvet och det omgivande parkområdet hör till förteckningen över byggda kulturmiljöer av riksintresse. Även om verksamheten i sig inte skyddas i lag, är det nu upp till medlemmarna i juryn liksom även stadens beslutsfattare att garantera att besluten beaktar områdets kulturhistoriska och vårdhistoriska värden (såsom detaljplanen föreskriver) samt även idétävlingens krav på verksamheter som är öppna för alla. Beslutsfattarna bör även se till att stadsborna senast nu får en verklig möjlighet att ta del av och delta i beslutsprocessen om framtiden för denna unika kulturmiljö. Vi har helt enkelt inte råd att sälja ut denna unika miljö.

Kampen om Lappviken

Under de senaste 30 åren har Lappvikens framtid varit en återkommande tvistefråga. I början handlade kampen om bevarandet av Lappviken som ett psykiatriskt sjukhus, men kampen har sedan dess antagit nya former. Staden står just nu i beråd att sälja den kulturhistoriskt unika miljön och oron är stor för att staden ska låta ekonomiska intressen gå före kulturhistoriska och sociala värden. Kampen för bevarandet av Lappviken handlar i dag både om att bevara områdets kulturhistoriska värde som en helhet (som inkluderar såväl byggnaderna och deras interiör, parken och verksamheterna) och den nuvarande verksamheten med mental hälsa, lågtröskelverksamhet och konst & kultur som ledmotiv.

Just nu handlar frågan om den idétävling som staden lät utlysa i början av 2019. I idétävlingen gick två förslag vidare till final: Lapinlahden kevät och Lapinlahti 360. Bakom Lapinlahden kevät står bl.a. multinationella aktörer och investerare inom byggbranschen (REP och Oaklins Merasco i samarbete med planeringsbyrån Ark-byroo, arkitekterna Soini & Horto samt arkitekturbyrån Opus), medan bakom Lapinlahti 360 står de nuvarande hyresgästerna tillsammans med arkitekturbyrån Livady Oy, Planetary architecture research studio Oy, Rönkä Consulting, DEMOS Helsinki och AInsinöörit Oy samt som finansiär Y-stiftelsen. På fredagen 10.1, då de bearbetade tävlingsförslagen skulle lämnas in, fick tävlingen en dramatisk vändning. Y-stiftelsen, som skulle finansiera Lapinlahti 360, drog sig ur projektet och tävlingsbidraget kunde därför inte lämnas in inom utsatt tid.

Nu återstår alltså enbart förslaget Lapinlahden kevät och de intressen som multinationella, vinstorienterade investerare kan ha i området. Trots att staden gett medborgarna en möjlighet att kommentera tävlingsförslagen har tävlingsbidragens innehåll endast ytligt presenterats för allmänheten. Därför är det svårt att kommentera själva innehållet i det inlämnade förslaget, men en kvalificerad gissning är att aktörerna bakom förslaget knappast är intresserade av att driva en lågtröskelverksamhet – i stil med den nuvarande – som är öppen för alla och erbjuder mer eller gratis aktiviteter med fokus på kultur och mental hälsa. Tjänster med fokus på välmående – som förslaget lär inkludera – kan som bekant också komma i en lyxförpackning och fås för summor få av oss har råd med. Ett spa eller en privat klinik med exklusiva tjänster är därför långt från tävlingens ursprungliga utgångspunkt.

Nu kan vi bara hoppas att staden stannar upp och omvärderar sitt beslut att sälja unika helheten samt försöker nå en lösning som tar hänsyn till områdets kulturhistoriska värde och till den levande och öppna kulturmiljö som de nuvarande aktörerna förvandlat området till. Lappviken bör bevaras som en kulturhistorisk helhet bestående av en vacker park med en biologisk mångfald, arkitektoniskt välbevarade byggnader och en verksamhet som bygger vidare på och förvaltar byggnadernas 180 år långa historia. Verksamheten i de gamla sjukhusbyggnaderna bör därför inkludera såväl mental hälsa och välmående som konst och kultur, och den bör vara öppen för alla och ha en låg tröskel.

Det av C. L. Engel ritade sjukhuset med den omgivande parken, kustremsan och verksamheten är unik i ett nationellt och europeiskt perspektiv, och är alltför värdefull för att säljas till kortsiktiga internationella investerare. Har vi inte lärt oss något av historien? Vi har helt enkelt inte råd att förlora denna miljö och den kultur som skapats under de senaste åren. Nu är dags för beslut som utvecklar området i den utstakade riktningen, som gör verksamheten om än mer inkluderande och som lyfter fram områdets kulturhistoria. Och för reparationer som bevarar husens och miljöns känsliga karaktär, men som genom olika tillgänglighetslösningar öppnar huset och området för alla oavsett funktionsvariation.

Här kan du läsa två kolumner jag skrivit om frågan. Den ena publicerades i Ny tid på svenska 12.2.2019, då tävlingen blivit utlyst, och den andra (som är en uppdatering av den första) publicerades i Uusi Suomi på finska 31.10.2019, då två av bidragen gick vidare i tävlingen. Nedan en kort bakgrund till kampen om Lappviken och presentation av de nuvarande aktörerna.

En kort bakgrund

Kampen för bevarandet av Lappviken som ett psykiatriskt sjukhus inleddes redan i slutet av 1980-talet av tidigare och dåvarande patienter, som tillsammans med anhöriga, sjukhuspersonal och andra intresserade grundade föreningen Pro Lapinlahti – Lappviken år 1988. Föreningens syfte var att föra ett öppet samtal om mental hälsa, minska fördomar mot mental ohälsa och stöda Lappvikens psykiatriska verksamhet. I slutet av 1999 hade Helsingfors universitetsjukhus (HUS) sålt sjukhusfastigheten till staden och 2000 var oron över verksamhetens och byggnadernas öde stor.

Den psykiatriska verksamheten avvecklades under 2000-talet och år 2008 flyttade den sista avdelningen ut. Staden hade då planer på att reparera sjukhuset för stadens social- och drogenheter samt verksamheter för personer med kognitiv funktionsnedsättning, men planerna lades ner 2013 på grund av stadens dåliga ekonomi och reparationerna sköts upp. Lappvikens framtid var oviss, stora delar av sjukhuset stod tomma och hotade att förfalla.

I detta tomrum föddes idén om att sjukhuset skulle förvandlas till en för alla öppen oas för kultur, konst och mental hälsa. Bakom idén stod förutom aktiva inom föreningen Pro Lapinlahti – Lappviken och Föreningen för mental hälsa i Finland även enstaka aktivister och representanter för andra föreningar för mental hälsa. År 2013 blev planerna för den nya verksamheten klara och sedan 2015 har Lappvikens källa (Lapinlahden Lähde) erbjudit stadens invånare på ett rikt utbud av olika slags evenemang – alla gratis och med syftet att stärka samhörighet, aktivt deltagande, välmående och mental hälsa.

Sjukhushusbyggnaden och de andra byggnaderna på området hyrs i dag av Lappvikens källa samt Tilajakamo-kooperativet, och byggnaderna rymmer allt från café och restmatsrestaurang, gallerier, arbetsutrymmen för konstnärer, workshopsutrymmen, mötesrum, bastu, hantverksbutik, mottagningar för olika aktörer inom mental hälsa till en rumsteater, ett museum för mentalvårdens historia och snart även ett museum för romsk kultur. Sjukhusets omgivande parkområde är i dag ett populärt utflyktsmål och på området finns även en koloniträdgård.

Lappvikens källas verksamhet drivs till stor del av frivilliga krafter. Under 2018 arrangerades närmare 200 evenemang som besöktes av cirka 60 000 personer och som frivilliga deltog ungefär 100. Under året arrangerades föreläsningar kring mentalt välbefinnande, historia, natur och kultur, teaterföreställningar, konserter, vernissager, samt olika former av utomhus- och naturevenemang. Utöver de evenemang som Lappvikens källa arrangerade, arrangerade även föreningens hyresgäster samt Tilajakamo-kooperativets medlemmar olika evenemang och kurser.

Men Lappvikens nuvarande verksamhet är mer än summan av dess evenemang. I centrum för verksamheten står visionen om att lindra ensamhet samt främja välmående och delaktighet bland annat genom programutbudet, frivilligverksamheten, arbetslivsinriktad rehabilitering samt olika integrationsprojekt. Under sin korta tid har aktörerna förvandlat sjukhuset till ett allaktivitetshus med låg tröskel – ett hus som sjuder av aktivitet, men som samtidigt erbjuder besökarna en möjlighet till reflektion, lugn, avkoppling och att ladda sina batterier.

LLux360

Lappvikens konstnärer och aktörer deltog i år för andra gången i Lux Helsinki (5-8.1.2020). I år deltog Lappviken med 14 på förhand anmälda konstverk och några spontana ljusinstallationer. Läs mer om evenemanget här!

Konstverket EYES och EYES-kollektivet Klaus Welp, Martin Welp och Markus Vähälä.
Verket AUTAPSE.52. Av New Media Artist Niko Tiainen, Aalto Media Lab.
Koncept Niko Tiainen & New Media artist Mirya Nezvitskaya, Aalto Media Lab
Glimtar ur Lappvikens historia. Verket ”JATKUVUUS” av Maaretta Caselius & Pekka Järvilehto.
Verket “YOU ARE THE SHINING LIGHT” av New Media Artist Mirya Nezvitskaya, Aalto Media Lab
Koncept: Mirya Nezvitskaya & Mediataiteilija Niko Tiainen, Aalto Media Lab
Ljusterapi